DAT
Positiv DAT kan leda till cellförstörelse via fagocytos och/eller hemolys hos patienter med autoimmun hemolytisk anemi (AIHA), hemolytisk sjukdom hos nyfödda (HDN) eller genom transfusionskomplikationer. Dat-analysen visar om erytrocyt in vivo är bunden till immunglobuliner och/eller komplementfaktorer.
Beskrivning
LISS/Coombs
ID-kort ”LISS/Coombs” innehåller Anti-IgG (polyspecifik, kanin) + Anti-C3d (monoklonal) och detekterar både IgG och C3d på cellytan. Den anti-IgG som används är inte ̋ tunga kedjor ̋ specifikt och kan reagera med kappa (k) och lamda (l) ̋ ljuskedjor ̋ i IgA- och IgM-molekyler. Anti-C3d reagerar också med C3b-molekyler på cellytan.
Coombs IgG
I vissa fall misstänks ospecificerad bindning av komplement på cellytan. För att undvika detta kan analysen utföras på ID-kort ”Coombs IgG” som endast innehåller Anti-IgG (polyspcifikt, kanin). Som i ID Card ”LISS/Coombs är denna Anti-IgG inte heller ”tunga kedjor” specifikt.
Utredning av positiv DAT
DC-Screening I
DC-Screening II
Vid positiv DAT kan det vara viktigt att veta vad som är bundet till cellytan. ID-Kort ”DC-Screening II ̋ identifierar IgG och/eller C3d på erytrocyter i ett test. ID-Kort ”DC-Screening l ̋ upptäcker Anti-IgG, -IgA, -IgM, -C3c och -C3d.
DAT IgG-Utspädning
Mängden IgG på cellytan är kopplad till graden av hemolys hos patienter. Med ID-Kort ”DAT IgG-Dilution ̋ kan du få en indikation på hur kliniskt viktigt ett DAT-positivt analyssvar är.
DAT IgG1/IgG3
Risken för hemolys i positiv DAT beror bland annat på antalet IgG-molekyler knutna till erytrocyterna och IgG-klassen. IgG1 ochIgG3 kan indikera att cellförstörelse pågår, både genom fagogytos och komplementaktivering. IgG2 och IgG4 är mycket sällan inblandade. Eftersom underklasserna har olika funktioner kan det ibland vara viktigt att identifiera dem. Mängden IgG1/IgG3-molekyler på cellytan återspeglar risken för hemolys. Detta ID-kort visar en semikvantitativ bedömning av mängden molekyler på cellytan.
RhD-typning
RhD-positiv eller RhD-negativ betyder förekomst av D-antigen eller inte förekomst av D-antigen. Monoklonala Anti-D med olika cellinjer kan orsaka problem vid tolkning av RhD-antigentestet, särskilt när det gäller D-svag och D-variant. I vissa fall är det viktigt att upptäcka D-svag och D-variant.
RhD-typifiering utan upptäckt av DVl
Bestämning av DWeakAtt upptäcka förekomsten av D-svagt antigen kan tester utföras i ID-systemet med monoklonal Anti-D med IAT-teknik. D-antigenet, som först beskrevs 1939, består av en mosaik av epitoper. Individer som saknar en eller flera epitoper kan bilda antikroppar mot de epitoper som saknas om de transfunderas med erytrocyter som har ett ”helt” D-antigen. Studier har visat att det finns mer än 30 epitoper, men endast 9 epitop används vanligtvis för att beskriva D-antigenet. Vald monoklonal anti-D serum, används för att skriva erytrocyter för partiell D variant.
Bestämning av partiell D-typ
˝ID-Partial RhD Typing Set˝ Används till typning av de vanligast förekommande D varianter. Dessa antisera skiljer mellan D-kategorierna: II, IV, V, VI, VII, DFR, DBT och Ro Har.
Mer information och dokumentation från leverantören hittar du här.